Är hemma igen efter att ha varit ute å ränt igen. Lämnade min lilla go skit till syrran som ska vara barnvakt. Sen lämnade jag in min bajs-telefon så dom kan skicka den på "lagnigng" och jag kan få en ny. Tur att det inte var nå folk i butiken när man skulle stå å förklara vad som hänt. Haha. Fick i alla fall en lånetelefon, så nu går det att nå mig igen   

I morgon börjar del 2 av kursen. Jösses så spännande. Jag har inte hunnit tänka på det ens. Får väl se hur det går när jag inte har gjort läxorna som jag skulle. Skämms.

En hel dag med bara en massa andlighet, gud vad kul! Eller en hel helg snarare. Är ju på söndag oxå. Ska bli jättekul, så det blir en tidig kväll för min del. Men först en stund i soffan med älsklingen!

Hur är det ens möjligt?

Den frågan har jag gått och funderat på hela dagen.

Ja jag antar att det är den där lagen ni vet. Eller så är det helt enkelt meningen.

Jag vaknade i morse av ett illvrål. Kutade som en gasell till toan där min kära son står och gråter för allt vad han är värd. Jag, nyvaken, knappt levande försöker få ur honom vad som hänt. Han pekar på toaletten och tårarna rinner, helt förstörd och säger; "Jag tappade din telefon i toan"

Ni kan ju gissa er till resten.

Ja, både panikslagen, nyvaken och förbannad stog jag där och försökte få upp telefonen på nåt sätt. Inte det mest underbaraste att göra när man precis vaknat på morgonen. Och Manne han tjöt av förtvivlan, medans jag stog där och försökte på alla sätt och vis att inte visa min ilska och frustration. Jag är ju nog morgonelak så det räcker. 

Mobilen? Ja den är död. Den drunknade. Och jag trodde jag gjorde det ett tag oxå. Så nu är det bara att hoppas att den går att ersätta. Min fina Iphone. 

Inte nog med våran bil, och cp datorn som snart trillar av pinn, nog fan ska telefonen dö oxå. Varför inte liksom?

Vad trevligt det blir för dom stackarna som ska försöka laga den.    

Så ja, jag undrar hur fan är det möjligt??